Du kanske undrar vad som händer bakom kulisserna när inget skrivs här? Om du inte vet så ska jag berätta kort om den sista tiden.

Jag har börjat ett nytt jobb och börjar så sakteliga komma i fas med övriga världen igen. Med fasta tider och normal dygnsrytm håller min kropp och mitt sinne på att vänja sig vid den nya omställningen. Vissa saker får dessvärre ta lite stryk eftersom någon en gång sa att ”man måste prioritera”.

Fan vet om det stämmer …men han berättar inte.

I går var jag hos frisör för första gången på över ett och ett halvt år, det kostade 390 kr att bli av med ungefär fem kilogram hår. Det kan bli många tröjor det.

Besiktade bilen i dag med nervositet i magen. Även om jag inte vet om några fel så känner jag mig alltid lite orolig innan jag kör in i den där hallen.

Till att börja med småpratade besiktningsmannen lite när vi körde runt lokalerna. Han frågade om det var en 00:a och jag svarade ”Nej, det är en 98:a”. Jag är vet ju att det är en 98:a men plötsligt blev jag osäker. Jag menar, tänk om han kollar i datorn och ser att det är typ en 97:a, då idiotförklarar han mig kanske. Men jag är säker på att det är en 98:a. Det var ju ändå bara kallprat för att han trodde att han var så jävla trevlig när vi satt när i bilen och det annars hade varit knäpptyst.

Innan vi klev ur bilen berättade han att han minsann också har en Seat Ibiza (like I care!) Han sa dock inte vad det var för årsmodell (han visste nog inte).

Det blev i alla fall ombesiktning med motiveringen;
1. Körriktningsvisare, fram, båda sidor, bak, båda sidor, fel färg.
2. Färdbroms hjulbroms, bak, båda sidor, anliggning.

Hade man varit lite kunnigare vad gäller bilar hade man kanske fixat hela skiten själv men nu har jag tummen mitt i handen vad gäller detta så det blir att åka till en verkstad och punga ut med (troligen) tusenlappar för att få det fixat.

Okej, lamporna i ”körriktningsvisarna” kan jag byta själv, men bromsen, va fan!

Tror jag ska sälja skiten i ”befintligt skick”, någon som är intresserad, det är ju ändå en 98:a.

Tänkte presentera lite saker som jag ser fram emot 2009.

Till att börja med kommer här två saker:

1. Nokia släpper sin touch-mobil och smartphone N97. En guldklimp för alla mobilnördar. Stor touch-display i widescreen-format, utfällbart querty-tangentbord, 5 Mpix kamera och uppkopplad och positionerad hela tiden.

2. Dessutom släpps första filmen i den nya Terminator-trilogin. Den här gången är det Christian Bale som tar sig an sig rollen som den nu vuxna John Connor som strider mot de ondskefulla maskinerna som ödelagt jorden. Det ryktas om att den nya trilogin ska gå i samma anda som Terminator 2 vilket jag tycker är den bästa av de tidigare filmerna.

Fler balla grejer att hålla utkik efter under året presenteras vad det lider.

Jag är lite dålig på att blogga just nu känner jag, men det har jag ju i ett tidigare inlägg lovat att inte skriva om.

Det här inlägget jag skriver nu har jag tänkt på en stund nu idag och tills för bara några minuter sedan visste jag precis hur jag skulle lägga upp det och vad det skulle handla om men för ett par minuter sedan kom jag på fler saker jag ville ha med och kom på ett jättebra sätt att väva in dem i samma inlägg (det här inlägget).

Nu vet jag inte riktigt längre vad det här inlägget handlar om och jag inser att jag är lite dålig på att blogga, men det har jag ju i ett tidigare inlägg lovat att inte skriva om.

Vad jag tänkt skriva om är i alla fall att jag tycker det är kul när folk ställer krav på mig, när de kräver att jag ska göra många saker på kort tid och att jag ska hinna ändra saker i sista minuten fast att jag inte har tid. Jag blir jätteglad och mår bra av sådana krav.

Nu förstår alla att jag skojar hoppas jag för ingen kan väl må bra av sådana saker, det kanske man kan, eller?

Men en sak som jag får bekräftat hela tiden när ovanstående inträffar är att jag är bäst i världen på det jag gör, det är inte bara jag som tycker det utan alla tycker verkligen det. Jag är den enda som kan göra det jag gör på det sättet som jag gör det jag gör på och det gör mig glad. (Känn på den!)

Sedan tänker jag att mitt liv är som ett ”Formel-1″-lopp, det går fort och tar snäva kurvor och man blir nästan illamående av g-kraften. Är osäker på hur g-kraften egentligen påverkar en formel-1-förare men vi kan säga att den gör det.

För att övergå till något helt annat så kom jag, efter att ha druckit två koppar kaffe, idag på att jag blir bajsnödig av kaffe. Jag vet inte om det bara är idag jag blir det eller om det alltid har varit så, återkommer senare när jag analyserat saken närmare.

Det här inlägget blev inte som jag först tänkte och jag ber om ursäkt redan nu om någon tycker att det inte har något sammanhang. Egentligen skiter jag fullständigt i om någon tycker så, men för att gardera mig så ber jag nu om ursäkt redan nu. Jag erkänner samtidigt att jag är lite dålig på att blogga just nu trots att jag i ett tidigare inlägg lovat att inte skriva om det.

Shit! Jag blir yr i huvudet när jag läser vad jag själv har skrivit. Vet inte, det kanske bara är kaffet. Är det någon annan som känner likadant får ni gärna höra av er så kan vi prata om det. Ni får gärna höra av er om ni vill dricka kaffe också.

Jodå, så var det 2009 då! Efter julpanik, julmat, julklappar, lax, raketer och champagne kan man nu andas ut och börja om från början igen.

Till att börja med köpte jag till mig själv i julklapp en digitalkamera och en ny bildskärm.

Sedan fick jag själv i julklapp ett par tv-spel, strumpor, parfym…som att du bryr dig!

Här är ett foto jag tagit med nya kameran idag. Jag tog alltså den här bilden idag…med min nya kamera.