Igår när jag var på stan tog jag min limousine ner för att jag inte orkade gå hela vägen in till stan.
När jag skulle åka hem fick jag vänta flera timmar på chauffören. Jag tycker inte att det är okej att bete sig på det viset när man får betalt för att skjutsa folk dit de ska. Har man ställt upp kan man fan se till att sköta sig!
Det var sista gången Olof fick köra min limousine det kan jag garantera.
Jävla klåpare!
Jag och Weronica var på stan idag eftersom det var julskyltning. Jag hade inte tänkt köpa något men sen hittade jag en rock.
Jag har funderat ett tag på att köpa en rock. Den här rocken var perfekt, den satt jättebra på mig.
När jag kom hem rakade jag huvudet också bara för att jag kände för det. Det blev också bra. Allt verkar bli så jävla bra nu för tiden och det gör mig nästan förvirrad. Skägget åkte också av för det kändes inte bra att ha, inte just nu i alla fall.
Så här blev huvudet och till vänster ser ni hur rocken ser ut, hyfsat bra i alla fall. Visst har jag attityd på den här bilden? Lite i alla fall.
Fan, jag börjar till och med känna lite julstämning. Vart är det här på väg egentligen? Det är inte riktigt klokt!
På bilden ovanför kunde jag inte låta bli att lägga in en ljusslinga. Jag tyckte att det passade men vet inte varför.
Ikväll när jag var nere med tvätten såg jag en annan tjej som har hund i sin studentlägenhet. Bilden nedanför illustrerar hur det såg ut när hon gick förbi.
Jag fastnade för en låt här om kvällen, ”Hungry Heart” med Bruce Springsteen.
Den är ju så jävla bra så man måste digga med…
Jag tror att jag har gått vilse. Vet du var jag är får du gärna ringa någon.
Det där är en jävligt välstrykt gardin.
Jag vet inte vad rubriken har att göra med innehållet i detta inlägg. Det kändes bara bra att skriva att alla borde heta Siv.
Nu till vad jag egentligen tänkte skriva om. Det är nämligen ett par som bor i huset tvärs över innegården som ofta bråkar.
Igår kväll upptäckte Weronica och jag att det var helt stilla inne i deras lägenhet. Det var ingen som stod och skrek och ingen som viftade med armarna.
Vi kom fram till en förklaring till varför det var så lugnt uppe i deras lägenhet. Det är nämligen så att på Fredagar så har de vapenvila och sitter och tittar på Idol i varsin ände av soffan. Bilden här nedanför illustrerar hur det fungerar.
En sak som jag lade märke till var även att en av tjejerna som bor i studentlägenheterna bredvid har en hund i sin lägenhet. Hon gick förbi när vi stod utanför entrén till mitt hus. Bilden nedanför illustrerar hur det såg ut när hon gick förbi.
Nämen titta, oj då, det blev visst ett inlägg till inte lång tid efter det andra på samma dag.
I eftermiddag tog jag ”seggen” ner till Baronen och Clas Ohlson för att inhandla lite tillbehör till en vajer (wire) jag skulle hänga upp i köket*.
För övrigt ser jag inte sammanträffandet mellan ”seggen” och den lysande skylten på bilden.
Nu är sanningen den att det blev lite mer saker än bara tillbehör till vajern.
Jag köpte en armbandsklocka, skyddstassar, gipskrokar, en magnet med krok, rosettkrokar, en vantskruv, wirelås, träskruv, en adventsstjärna och en ”hemlig julklapp”. Hela kalaset slutade på drygt 700 kronor.
Herre Gud så mycket pengar!
Ja, tro det eller ej, jag som tidigare varit ganska mycket emot julpynt och ”sån skit” köpte faktiskt en adventsstjärna. Jag tror det kan berott på att vi julpyntade lite på jobbet idag. Jag ryckte faktiskt in och roddade lite i pyntandet.
Dessutom blev jag jävligt nöjd med hur stjärnan gjorde sig i mitt vardagsrumsfönster. Titta bara på bilden hur den lyfter fram hela huset.
Så här jävla nöjd blev jag med stjärnan. (Kolla noga in snusen och skägget, skägget är jag också jävligt nöjd med.)
Här är en bild från mitt kylskåp som jag inte vet vad jag tycker om. Du får bedöma den själv.
…och bara så ni vet; Weronica är bäst! (”Fyra av fem toasters, kanonkul!”)
* Vill du veta vad jag hängde upp får du vänta tills du hälsar på eller tills jag publicerar slutresultatet här på SA FUNKAR APA.
Igår var en kanondag! Inte nog med att jag mår så jävla bra just nu, ingenting rår på mig.
För några dagar sedan uppmärksammade jag några hyllor som bara stod nere i källaren. Eftersom ingen verkade vilja veta av dem så chansade jag igår och skrev en lapp.
Senare på eftermiddagen ringde en man och sa att jag kunde ta hyllorna om jag ville ha dem. Det var två svarta höga hyllor samt en brun cd-hylla.
Titta så bra det blev, ser nästan ut att vara hämtat ur en inredningskatalog.
En av hyllorna är helt tillägnad en av nätets bästa humorsatsningar någonsin. Det är även en av mina inspirationskällor vad gäller humor på nätet. Undrar hur det funkar? ;)
Det här med jullkort är alltid ett gissel. Vem ska man skicka till? Vem kommer skicka till mig?
Jag tycker att det i allmänhet är jävligt onödigt att skicka julkort över huvud taget. Man kan lika gärna ringa, skicka mail eller kanske räcker det med ett sms.
För att göra det enkelt för mig själv brukar jag gå efter regeln att skicka julkort till de som skickade julkort till mig förra året.
Problemet med detta är att om jag inte skickade julkort till en person förra året kanske denna person skiter i att skicka till mig i år. Samma sak gäller ju åt andra hållet, skiter någon i att skicka julkort till mig så bryr ju inte jag mig om att skicka till vederbörande i år.
Detta kan leda till att vi helt och hållet slutar att skicka julkort till varandra. Ett nytt problem uppstår då igen om en av oss bestämmer sig för att nästkommande år helt plötsligt skicka julkort igen.
Du förstår säkert att detta system kräver att man har stenkoll på vem som skickade julkort förra året och vem som inte gjorde det. Det hela brukar givetvis sluta med grym ångest, osäkerhet och rädsla vilket resulterar i att jag inte skickar några julkort alls.
Givetvis gäller inte dessa regler för familj och närmaste släktingar, vilka är säkrast att ALLTID skicka julkort till. Missar man någon kan det resultera i obehagliga konflikter som man helst vill undvika.
Blev du klok av det här? Jag blev ärligt talat bara mer förvirrad.
Jag vet att det kan bli tjatigt att varje år skriva samma saker vid vissa tidpunkter men jag kan inte låta bli. Så här med exakt en månad till julafton är det dags att spy lite galla över ett jul-fenomen igen.
Nu har vi nämligen kommit in i den period då det är stört omöjligt att gå i affärer och strosa. Jag kan gå in i affärer och uträtta snabba ärenden. Då måste de visserligen vara jävligt snabba för annars står jag inte ut.
Jag talar givetvis om ”Julmusiken” och det helvete som uppstår vid denna årstid vi befinner oss i. I varenda jävla affär envisas de med att spela samma jävla jullåtar om och om igen.
Personligen får jag ångest av bara tanken av att dessa låtar spelas i butiken jag tänker besöka. När jag sedan inte ens kan kliva ur bilen på parkeringen innan jag hör dessa jävla låtar spelas då har det gått för långt.
Butikerna vill givetvis bara skapa ”julstämning”. Jag mår bara dåligt.
Jag hatar ”Band Aid -Do They Know It’s Christmas?”, ”José Feliciano – Feliz Navidad”, ”Adolphson & Falk – Mer Jul”, ”Dean Martin – Let It Snow! Let It Snow! Let It Snow” och mest av alla hatar jag ”Just D – Jul igen”.
En annan sak är hur dessa jävla samlingsplattor kan säljas varje år. Varje år släpps en ny ”Absolute Christmas”, ”Julhits” eller vad de nu kan tänkas heta. Har man köpt en julskiva en gång så räcker den livet ut anser jag, det kommer aldrig något nytt.
Ytterligare en intressant sak är folk som köper de här jävla skivorna. Har de inte tröttnat på låtarna redan i slutet av November efter att ha hört dem tusen gånger i butikerna de besökt?
Den enda julskivan jag lyssnar på vid jul är Lars Christmas med Lars Vegas Trio, den går inte av för hackor. Jag lyssnar dock endast ett par gånger dagen före julafton och kanske en gång under julafton om det finns tid, sedan får det vara bra.
Jag bryter ihop och julshoppar på nätet i år, där slipper man i alla fall musiken.
Jag har tidigare skrivit lite om Ullared här och jag måste erkänna att jag är helt såld på den serien.
Att vecka för vecka se alla spännande människor som besöker detta ”Shopping-Mecka” och gör av med 1000-tals kronor på alla de fynd som går att hitta under ett och samma tak. Strumpor, diskmedel, skjortor, filmer och allt du kan tänka dig. Det är helt enkelt fantastiskt!
En av mina favoriter är ju Morgan som jobbar på lagret. Han har alltid något klokt att säga och i kvällens avsnitt spydde han lite galla över de arbetslösa här i landet. Han kan liksom inte förstå varför de inte har något jobb när han har det. Det förstår inte jag heller.
Morgan berättade, i kvällens avsnitt, även lite om sin BMW 318. Det är ingen speciell bil i dagsläget, berättar Morgan, men för sex år sedan, när han köpte den, då var det många som höjde på ögonbrynen. Det är inte utan lite stolthet i blicken som Morgan betraktar sin bil.
Boris som är VD på Ullared är också en intressant person. Vilken sann entrepernör denna man är. I kvällens avsnitt invigde han det nya parkeringshuset och berättade om Ullareds expansionsplaner. Han låter verkligen ingenting falla åt slumpen, till och med kundvagnarna har han designat om så att de ska spara kundernas hälsenor.