Skicka ett faximil för fan!

Dagens association är lite förlegad känner jag. FAX som i faximil.

Föreställ er ett företag för några decennium sedan. Det är dags att boka bord och beställa mat till månades afterwork som alltid äger rum sista fredagen varje månad. Det är en lång lista med namn och alla ska äta olika saker. En del att hålla reda på med andra ord, så ett telefonsamtal skulle bara bli förvirrande. Det är då faxen kommer in i bilden.

Skicka ett fax för fan!

– Susanne! Har du skrivit ner allting som jag sagt nu?

– Ja, Sievert, det har jag gjort!

– Du har väl för fan inte glömt att Gertrud inte äter ärtor!?

– Nej, hon ska få lax och sparris istället.

– Va, sparris!? Jag sa ju spenat, för helvete!

– Ursäkta mig, jag måste hört fel. Jag tippexar sparris och skriver spenat.

– Bra där, faxa iväg skiten nu så de hinner fixa skiten tills vi kommer.

God eller religiöst?

God som i en ”god jävla korv” eller ännu hellre ”en god jävla kebab”. Men varför mat? God som i god jul och jul som i julbord och julbord som i korv…fast nu blev det korv igen.

Vill man vara lite internationell och religiös kanske ”God” passar bättre, som i gud alltså. ”Oh, my god!” kanske man kan säga, eller. Svårt det här, mat eller religion, vad ska man välja. Eller kan man välja båda samtidigt; ”God, give me a really good hotdog!”

God eller religiöst?